Mina 49 år i livet har lärt mig ett och annat. Jag brukar kalla dessa lärdomar ”min insikts-samling” och betraktar dem som värdefulla gåvor. Vissa har jag fått tidigt och nästan gratis, somliga tog tid att hitta och vissa var väldigt dyra och kostade både svett, blod och tandagnisslan… Några är antika och troligen har folk haft dem i sina samlingar sekel innan jag hittade dem. Andra är helt unika och personliga, beroende helt och hållet på den jag är, min uppväxt, min personlighet, mina villkor. Det är dessa som oftast kostar på, men det är de sannerligen värda.
En av mina insikter är den jag kallar ”att skapa förväntningar”. Man skulle också kunna säga att man ska ha något att se fram emot. Om framtiden gapar tom eller om den t o m innehåller saker man helst skulle vilja slippa (som tandläkarbesök, en operation eller besök av någon inte fullt så älskad person) då måste jag skapa förväntningar för att behålla min livsglädje.
Det behöver inte vara stora och dyra saker man ska göra. Det är inte nödvändigt att ta en resa till Dominikanska Republiken eller köpa hus. Inte alls. Det gäller bara att hitta sådant som gör mig glad.
Idag kände jag plötsligt att det var dags att ta tag i mig själv igen. Jag har blivit tillplattad och knuffad och baktalad – och jag är inte längre mitt vanliga harmoniska jag. Jag känner hur jag blir någon som jag inte trivs med. Hösten har kommit, det är kallt, grått, mörkt och regnigt, och jag kan varken bada, jobba i trädgården eller ens stavgå eftersom min fot gör så ont. Då finns det bara en sak att göra: jag måste hitta något att se fram emot, skapa förväntningar.
Så nu mina vänner, nu ska jag infria det nyårslöftet jag avgav i år. Jag ska nämligen överumgås. Hösten är en toppenårstid just för detta syfte. Att hälsa på dem som ger oss styrka, energi, omtanke, kärlek, kraft. Att ge varandra bekräftelse och förmånen att vara tillsammans. Jag har inte valt min familj, inte mina kollegor heller. Men jag väljer vem jag vill betrakta som vän. Och till livets ynnest hör att jag har många sådana – goa kärleksfulla vänner.
Jag ska hjälpa min dotter Tina flytta och flyttstäda. Jag ska hälsa på Cissi och Annika och Git. Jag ska åka till Norrland för att träffa min barnbarn och min scrap-drottning till dotter, jag ska ta en utekväll med Anna och Elida, och jag ska ta hand om min älskade vän Carina efter hennes nära förestående operation. Jag ska på Facebook träff utanför Falkenberg och på inspirationskvällar. Jag ska åka till Eden på peppisträff. Driven av kärlek och längtan och förväntningar ska jag nu prioritera mig själv och dem jag älskar.
Hm, undrar om antalet helger räcker till 🙂
Chocolates liv i 140 knyck 