Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Andligt’ Category

Du kan inte bära alla

Igår hade vi vår sista utomhusmeditation för denna sommar. I alla fall var det den sista planerade meditationen i föreningens regi. Det kan ju alltid tillkomma spontana meditationer, när vädret är vackert och vi känner att vi behöver njuta av en härlig stund utomhus med några älskade vänner.

Vi satt uppe på Borrås skåra, det var soligt och vackert och vinden blåste på ett alldeles speciellt magiskt sätt. Pia ledde oss lugnt och stilla genom ett vattenfall och till en äng med sammetsmjukt gräs. Jag hörde tuppens glada sång i fjärran och tittade upp mot den solbelysta himmelen. Precis ovanför mig ”stod” en enorm ljusvarelse. Och trots att det vina skenet från den var mycket starkare än solen så blev jag inte bländad. Jag kunde klart och tydligt se de vackra ansiktsdragen och höra en röst som egentligen inte kan beskrivas med vanliga ord. Som silverklockor klädda i sammet, mjuk och klarklingande samtidigt. Rösten skickade ut en känsla direkt in i min själ. På annat sätt kan det inte beskrivas. Som om rösten var en stråle som gick rakt in i själen och fyllde den med kärlek, tröst, glädje, lycka, frid och harmoni. Samma sak var det med dennes blick. Rent fysiskt fyllde den mig med känslor av frid och lycka. 

Varelsen lyfte upp mig, jag svävade i dess ljusfält, och rösten gick rakt in i mitt medvetande.

”Nu är det dags att släppa den smärta du har själv åsamkat dig i många år. Du är inte ansvarig för världens välbefinnande. Du är inte ansvarig för andras lycka och trygghet. Det är inte ditt fel att saker händer, och det är inte ditt ansvar att ta hand om dem efteråt. Du kan inte bära alla. Bär dig själv nu. Ta ansvar för dig själv. Det finns bara en själ vars lycka är ditt ansvar – Du.”

Hela min kropp fylldes med värme från varelsens sken. Jag har länge vetat att detta budskap skulle komma, att jag inte är en åsna som ska bära världens olyckor på mina axlar. Ändå har jag hela tiden gjort just precis det, burit. Igår under meditationen fick jag hjälp att få den insikten landa ända längst nere på botten av min själ.  

 Vi slog upp Tuppen i Solögat och det kunde knappast ha blivit tydligare:

  Ge av dig själv för att hjälpa andra. Min gåva till dig är att kunna uppskatta dig själv.”

 Uppskatta mig själv, ta ansvar för mig själv är den enda vägen att i fortsättningen kunna hjälpa andra. Be the change you want to see in the world. För det man inte har, det kan man inte heller dela med sig av.

Read Full Post »