Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insikter’

Ibland känns det som ett annat liv. Ett tidigare liv. På ett sätt, på många sätt, är det faktiskt precis vad det är. Ett liv där den jag var inte längre lever. Chocolate finns inte längre. Poccahontas, den lilla sjöjungfru, trygg i sin egen förmåga att alltid reda ut saker och ting – hon som sjöng när hon barfota vandrade genom frrostbiten gräsmatta, hon överlevde inte livets framfart.

Jag vänder ett virtuellt blad i min livsbok och börjar på ett nytt kapitel. Två år  med brinnande förälskelse, gränslös lycka, bottenlös förtvivlan, besvikelse, ångest och ständigt nya insikter och utmaningar. Två år med fullständig emotionell och materiell melt down.

Bloggen kommer framöver tjäna som en spegel till nya insikter. Jag är inte intresserad av något syndomtyckande, inga pay-offs eller medhåll för något jag inte menar eller vill åstadkomma. Mitt enda oförfalskade motiv är att finna livets, kärlekens och växandets väg, så objektivt som jag är kapabel till.
Jag kommer beskriva vardagliga situationer som jag finner svåra att greppa, förstå eller integrera i mitt tänk, och genom spegling försöka komma ett steg i taget närmare den oändliga kärleksfulla frid som är mitt mål, mitt önskemål.på

Två år efter skilsmässan bor jag återigen på en ort som jag aldrig hade valt själv, jag har bytt jobb 2 ggr, jag har lämnat Zacharias i Borås och träffar honom varannan helg. Min ekonomi balanserar varje månad på randen till ett stup. Skulder som jag med största sannolikhet aldrig blir av med.

Jag jobbar heltid som chef, jag jobbar en halvtid till som egen företagare, jag har hand om 3 barn som inte är mina egna, och jag är de flesta dagarna helt övermänskligt trött. Det var inte så här jag såg mitt liv när jag för 2 år sedan träffade min tvillingsjäl. Sargade, vingklippta, blockerade av livet jobbar vi dagligen på att lära oss att förstå.
Anteckningarna jag skrev för 2 år sedan var fyllda av frid, kärlek och glädje. En liten droppe i taget har jag tömt min livsbägare på kraft, en gnista i taget har lag släkt mina stjärnögon. Alltför välformad av mina föräldrar, skolan, samhället har jag anpassat mig. Duktig flicka. Med förbundna ögon har jag famlat i mörkret, letat stigen, sökt mig själv. Men eftersom jag har dött så kan jag ju inte hitta mig eller hur? Jag måste alltså skapa en ny mig. Starkare, mjukare, formbarare, fridfullare. kärleksfullare, helt och hållet bara mig. Mina värderingar har jag till stora delar slagit i spillror. Jag har samlat krafter för en protest och blivit tystad, bara för att upptäcka att det är bara jag själv som tystar mig, som återupplever förtrycket från barndomen i andra människors röster. Ibland blir jag tyken och obstinat, jag vill räknas, jag vill finnas. Men den enda som förtrycker mig är jag själv. Tårarna som aldrig tycks ta slut sörjer den glada bekymmerslösa mig som jag själv tagit livet av och begravt.

Men jag har en bra bit kvar. Jag vill ju dansa, sjunga, bada, gå barfota i gräset, älska på morgonen, jag vill återuppstå starkare, tryggare, vackrare – och lika glad.
Och jag har kommit till insikt om det mest avgörande steget: jag kan inte komma dit om jag inte tar varje litet törn och tittar på vari det onda sitter. So lets do it.

If you´re going through hell, keep going, sa Winston Churchill. Det senaste året har varit tufft på så många olika plan. Keep going. Och någonstans i slutet av tunneln finns det alltid ett litet ljus.

Annonser

Read Full Post »

Det finns nog inget som kan få mig så exalterad som en utbildning. Vissa utbildningar är långa, som min systemteoretiska utbildning (snart klar förresten, bara en termin och ett paper kvar att skriva J), vissa är korta, bara en dag. Inget som kan få mig så förväntansfull och helt enkelt lycklig. Att få sitta i en skolbänk är för mig så nära himmelriket man kan komma. Att få nya insikter och kunskaper, att få använda min hjärna, diskutera och utvecklas är det roligaste jag vet.

 

Idag var det dags för grundutbildning i LSS på Navet i Göteborg. Eftersom jag faktiskt jobbat bara ett stenkast därifrån och dessutom haft en del möten just i detta hus så var det inte så svårt att hitta dit. Genom husets enorma glasrutor ser man ut på piren där båtarna ankommer och avgår, täta turer till och från centrala stan. Vackra omgivningar, god mat och fika, en härlig föreläsare – livet kan knappast ge mer privilegier.

 

Jag gav mig hän som jag brukar. LSS, rättigheter, rättssäkerhet och legitimitet, praxis och tillämpning. Kanske skulle jag ha blivit jurist ändå, men just då var det faktiskt inte mitt val.

 

Jag tänker på alla de gånger jag valde ytterligare utbildning oavsett behov eller råd. Min mammas invändningar mot studier för deras egen skull.

”Vad ska du med det till?!” undrade hon för varje nytt språk jag ville lära mig och för varje ny titel eller nytt diplom. ”Ska du ta det med dig i graven?”

 

Japp, just precis. Jag vill bli en välutbildad pensionär, och så småningom lik. Seriöst.

 

Personlig utveckling som inte bär med sig en praktisk nytta i form av pengar och högre ställning är inget mina närstående applåderar åt. 9 yrken och tionde fattigdom sa man om min morfar. Kanske är jag som han.

Jag är inte rik på pengar men som bekant, all rikedom sitter inte i materiella tillgångar.

 

Hur som helst – jag har haft en fantastisk dag ute på Lindholmspiren idag. Jag älskar ju att se på båtar. Kvinnan från urskogen skulle en f d kollega säga men ett leende J

 

 

”They say a restless body can hide a peaceful soul.”

Andersson/Ulvaeus

Read Full Post »