Tina

Julen 2008

Tina med lillebror.

Sover till Kalle Anka.

Julbord.

Ge mig min julklapp!

Kanintämjaren Tina

Visst ser det knepigt ut, men hon har en fantastisk hand med djur och har alltid haft det. Här med Texas i högsta hugg.

En morgon i somras gick jag ut i bara underkläder. Jag kilade ut i trädgården för att se om mitt linne hade torkat över natten. Bor man i skogen så kan man göra på det viset. Mitt struttande ute påminde mig om Tina. När vi bodde i Latorp gick hon ut på morgonen för att hämta sin bh på sträcket i bara trosorna – med brösten gömda i en hand. Det såg för roligt ut. Dessutom hade vi grannar på den tiden. Det är rena undret att farbrorn i huset bredvid överlevde hennes framfart.

Över huvudtaget hade hon lustiga idéer. En vintermorgon satt Alex uppe och såg på TV  medan vi andra sov. Då ringer det på ytterdörren och där står Tina, barfota i bara nattlinnet. Han fick sig en chock. Jo, hon skulle bara testa ifall det gick att hoppa ut genom fönstret i hennes rum om det började brinna! Och sen kunde hon inte ta sig in igen.  Man undrar – har dom inte bytt ut tösen på BB?

Eller den gången hon var ensam hemma och skulle fira Nyårsafton med sina kompisar. Vi var i Eskilstuna och hon ringde oss sent på kvällen, skräckslagen att diskmaskinen låter konstigt. Hon har kört igång den därför att hon trodde att ”den ville diska”! Det ni – en talande diskmaskin. Jag måste påpeka att hon var 17 år vid det laget. Lika tekniskt begåvad som mor sin. Så troligen är hon min i alla fall.

Tina har en alltöverskuggande passion – kaninhoppning samt avel av kaniner för kaninhoppning. Hon har en avelsgård som heter Grenens, hon har 6 SM titlar och ger ut en tidning som Rikshoppet. Jag tror att intresset föddes dels p g a att hennes farfar hade utställningskaniner när hon var liten, och att hennes morfar hade och fortfarande har en kaninfarm. En sommar när vi var i Tjeckien på semester och hon var ca 2½ år gammal släppte hon ut alla morfars kaniner ut i trädgården, kom in i huset och proklamerade lyckligt: ”Han hoppar och hoppar….!” Säkert föddes idén redan då.

Ebbas segerlopp i SM. Hon går utan koppel eftersom det är uppvisning. 

Svenskmästarinna Tindra på prispallen.

 

Just nu pluggar damen till svenska- och bildlärare på högskolan i Falun. Hon har alltid varit mycket kreativ. Och så här ser hennes konstverk ut nuförtiden:

 

 

Statyn I spindelns grepp…

 

 

Självporträtt.

 

 

Kaniner i raku.

På marknaden i Arbrå, hembygdsgården 

Jag vet inte vilket år detta var, kanske 87 eller 88. Men visst var vi fina, alla tre?

4 generationer

Jag älskar den här bilden. Av många olika anledningar. Dels innehåller den 3 kvinnor från min familj som jag älskar väldigt mycket. En av dem är inte längre hos oss, min underbara mormor. Hennes minne kommer jag vårda så länge jag drar andan. Och sist men inte minst – bilden togs av min dåvarande, numera framlidne, svärfar Gösta som jag alltid kommer att betrakta som min bonus-pappa. Han älskade mig och tog hand om mig efter min ankomst till Sverige på ett helt otroligt sätt. Må han och min mormor finna frid var de än befinner sig.

Är inte likheten helt slående?

Hur hon blev till

Bara ett par veckor efter vår sexdebut och exakt på vår bröllopsdag upptäckte jag att jag var troligen gravid. Det skulle i sig inte vara så problematiskt om inte Stefan drabbats av röda hund och troligen smittat även mig alldeles i början av graviditeten. Min allra första graviditet började alltså med rädsla och oro för att babyn var skadad, att jag måste göra abbort och tänk – kanske inte kommer kunna få barn mer. Vi sprang till läkargenetiken på diverse prover och undersökningar för att sedan vara tvungna att avgöra om vi ville ta den lilla risken som ändå fanns eller inte.

När jag var gravid i åttonde månaden tog vi tåget till Sverige. Min första resa till väst någonsin, min första resa utomlands utan mina föräldrar. Och tanken var att jag skulle stanna i det nya landet, bo och leva där. Jag som knappt visste var Sverige fanns på kartan. Jag hade fel papper med mig, det saknades en stämpel, vi måste hoppa av tåget före gränsen och sedan nästa dag ta ett tåg utan att ha platsbiljetter. Det var juli 1981, full säsong, folk stod på varandra i tågets gångar och jag var höggravid och utan platsbiljett.

Vi åkte till Umeå för att hälsa på Stefans bror. Hans fru tog inte mina värkar på allvar utan ansåg att jag som förstföderska inte visste ett skvatt och hon som då redan hade 3 barn visste allt. Tyvärr visade det sig senare att hon hade fel och jag rätt. Tina föddes en månad för tidigt p g a sammandragningar som öppnade livmoderhalsen i förtid. Jag pratade bara engelska och hade tur som fick en helt ljuvlig barnmorska vid namn Ann Karrberg. Ann förlöste mig på engelska och senare skämde bort mig med att bära in diverse prylar åt mig (som egen liten radio).

Jag fick postnatal depression helt ovetandes om vad det var. Jag ville dö, vägrade gå ut och träffa folk och grät mig genom dagarna. I Polen hade Solidarnost och Lech Walensa just påbörjat den demokratiska processen, världen var i gungning och jag undrade om jag var vid mina sinnens fulla bruk som satte ett litet barn till världen. Vi bodde i vaktmästarbostaden i Freluga och Tina fick kikhosta bara 6 veckor gammal. Några veckor senare blev vi inlagda på sjukhuset i Hudiksvall, mest för att jag höll på att kollapsa av trötthet.

När Tina var 6 månader flyttade vi till Prag. Hon hostade fortfarande¨och hennes blodvärden var urkassa. Ytterliggare en inläggning på sjukhuset i Prag. Men Tina vägrade äta. Ammad och oavvänjd vägrade hon befatta sig med annat än bröstmjölk. Alla förfasade sig över den svenska kulturen att amma barn i ett halvt år. Och lägga dem på magen för att sova.

Vi flög tillbaka till Sverige när hon var 18 månader. Hon förstod bara tjeckiska. I planet tog en snäll amerikanska hand om Tina eftersom jag mådde illa. Min allra första flygtur. Vid anskomsten upptäckte vi att allt vårt baggage var försvunnet och vi fick låna ihop kläder till både henne och mig.

Efter skilsmässa från Stefan har Tina bara bott med mig ett år i Latorp. Alexander som då var 10 år berättar med stor förtjjusning om hennes tokiga bravader. Hur hon hoppade ut ur fönstret i sitt rum mitt i vintern i bara nattlinnet för att kolla om det gick (ifall det skulle börja brinna) och sedan inte kunde komma in igen. Hon ringde på dörren, Alex öppnade och till sin häpnad såg han Tina (som han trodde sov i sitt rum) stå i halvmeter snö i nattlinnet. Hon traskade näck i trädgården på morgnarna för att hämta en ren bh som hängde på tork och var i det närmaste orsaken till vår grannes hjärtsnörp. Hon firade en Nyårsafton hemma med sina kompisar och ringe oss i Eskilstuna helt uppskrämd att diskmaskinen låter och troligen vill den diska!

Nu är min tokiga äldsta tös 27 år. I hennes ålder hade jag 2 döttrar, hade nyligen varit sjukskriven för panikångest attacker och höll på att skilja mig. Livet i det nya landet hade varit allt annat än underbart men så här i efterhand ser jag att det var en del av den resan som skulle göra mig till den starka, trygga och harmoniska person som jag är idag. Jag vet att hennes liv inte heller blivit någon dans på rosor. Men jag hoppas att även hennes prövningar kommer att stärka henne och att hon en dag kommer se tillbaka och tycka att det kanske var värt det. För precis som jag är min stora tjej en riktig fighter och överlevare.

1 år gammal, ateljékort från Prag.

Tinas lille Filip förra sommaren hos oss.

Tinna och hennes 18 år yngre lillebror Zache bygger lego. Vad ska man säga? No comments

Alla mammor tycker att tiden går alldeles för fort och fattar liksom inte att deras barn blir äldre. Min lilla flicka som föddes den 22 september 1981 en otroligt vacker höstdag på Bollnäs BB är inget undantag. Annonsen är ett urklipp ur tidningen Ljusnan.

  Jo, hon har växt till sig lite och skålar gärna i blomvatten nuförtiden

GRATTIS GUMMAN, MÅ DU LEVA…