Nu har jag återigen stulit ett kort från Fnyz Alla mina 3 underbara barnbarn på samma kort:

Matilda, Edit och Filip firar jul hos morfar Stefan. Vackert, eller hur?

Huvudvärk, hela dan. Sista arbetsdagen denna vecka och jag har huvudvärk. Jag har knaprat piller utan uppehåll men det hjälper föga.

I morse satt jag och en kollega i fikarummet och funderade lite över vår arbetssituation. Eftersom det tillämpas flextid på vår arbetsplats så får vi lov att ligga över eller under arbetstidsgränsen. Minus 10 eller plus 20 timmar, det är vad som är tillåtet. Det optimala för en själv är då att ligga runt minus 10 för då har man utnyttjat sin förmån till max. Arbetsgivaren å andra sidan ser gärna att man ligger plus. För då har man ju ”lånat” ut sin tid, sitt arbete, alltså pengar. Räntefritt.

I vår arbetsgrupp ligger flertalet av mina kollegor så högt över gränsen att datasystemet inte längre kan registrera det. De skriver på ett papper bredvid. Själv ligger jag på minus 4 just nu och det känns helt ok. Jag har att göra men det är hanterbart och jag behöver inte jobba över min arbetstid. Sen är ju frågan om det verkligen är så mycket att göra alla gånger, eller om folk är mindre effektiva, eller om det helt enkelt ”ska vara så”. Det är fint att vara på gränsen till utbränd och fult att kunna hantera sitt arbete för det tyder ju på att man har för lite att göra.

Jag blir inte klok på detta. Vad i all sin dar är det för fint med att man inte klarar av att hantera sin arbetssituation på ett vettigt sätt? Har man så mycket jobb att man ligger plus 50 timmar ja då är det inte mitt problem utan ledningens! Jag talar om det för chefen och sen går jag hem i tid. Men det är jag det…

Dessutom kan man inte diskutera detta för då tar det hus i h..tet. Folk blir tvärilskna eller sjukskrivna har jag hört. Talar genast om att deras samvete inte tillåter dem att släppa jobbet, brukarna eller vad det månde vara. Hm, tänker jag, på vilket sätt mår mina brukare eller mitt arbete bättre av att jag mår pest? Lättare sagt än gjort? Kanske. Men för sin egen skull måste man lära sig att släppa taget, annars kommer utbrändheten som ett brev på posten. Men se det är legitimt – att vara hemma för att man bränt ut sig. Då har man ju gett allt man har och även det man inte hade. Då är det ok att strunta i både arbetet och brukarna. Men är man frisk så … Visst är det väl illa? Vad är det för arbetsklimat vi har skapat?

Det finns fördelar och nackdelar med att bli en yrkesverksam småbarnsförälder men en av fördelarna är att man helt enkelt inte kan sitta på jobbet till 7 varje kväll. Dagis eller fritids stänger och hör sen. Men måste man verkligen ha små barn för att vilja ha ett liv? Jag jobbar så bra jag förmår under min arbetstid, och efter det är jag jag, Veronica, mamma, hustru, en galenpanna med hundra fritidssysslor – men jag upphör att vara soc-tant vid 4-tiden varje eftermiddag. Jag jobbar för att kunna leva, inte tvärtom.

Det frös på under dagen. Troligen redan under förmiddagen. Solen sken utanför mitt kontorsfönster och jag såg vattenpölarna förvandlas till blank is. Dagen var lugn. Jag visste att familjen hade åkt till Universeum och planerade att jobba över för att njuta av lugnet på Kinnaström. Men när klockan närmade sig 4 var jag rätt trött och balanserade mig på klackarna tillbaka till min bil. Fläktremmen tjöt. Det är då tur att jag har tid för service och rembyte imorgon, det börjar bli riktigt irriterande. Min kollega Kjell försökte häromdagen förklara för mig att det kanske inte behövs nåt rembyte. Att man kan ta silikonspray och spraya på remen ochså blir det bra igen. Jag lyssnade tålmodigt och fattade zipp. Till slut förklarade jag för min kollega att han faktiskt talar me en kvinna som brukar bryta en nagel så snart hon försöker öppna motorhuven och som sedan står bredvid den öppna motorn och filar naglarna medan en man lagar hennes bil. Kjell tittade på mig med en road min och gav sedan upp upplysningsförsöken.

”Whatever you give a woman, she will make greater. If you give her sperm, she’ll give you a baby. If you give her a house, she’ll give you a home. If you give her groceries, she’ll give you a meal. If you give her a smile, she’ll give you her heart. She multiplies and enlarges whatever is given to her. So, if you give her crap, be ready to receive a ton of shit.”

Läste detta helt underbara citat på min kompis Jennys Facebook twitter Själv skulle jag bara vilja göra följande tillägg: ger du henne en bil förvänta dig tillbaka en skrothög ))  (har ju fortfarande i minnet hur Forden min brann i diket). Nåväl, kanske beror det lite på kvinnan i fråga också )

Jag trodde att jag skulle gruva mig för att åka och jobba. Jag brukar göra det. Trots att jag har världens skönaste jobb så brukar jag ha söndagsångest eller sista-semesterdagen-ångest. Jag går och mår lite småkiligt hela dan, vill inte företa mig något och bara tänker på att jag måste upp i ottan. Inte så igår. Jag hade fullt upp hela dan med shopping (det var BIG mistake ska jag säga, att ge sig iväg till Knalleland 2 dagar efter jul), jag fejade och grejade hemma, kollade på filmer med lillan och innan jag visste ordet av så var det dags att gå och lägga sig. Jag tog en dusch, fixade håret, målade naglarna och sov gott vid 10-tiden på kvällen.

Imorse regnade det ute. Eftersom det ligger både snö och is på vägen så förstod jag att det skulle vara HALT. Det var det. Jag balanserade på mina höga klackar fram till ytterdörren på kommunhuset och var glad att ha kommit undan regnet och halkan. Det var mörkt i huset. Ingen annan än jag har kommit klockan 7 den 28 december. Lite skum känsla faktiskt.

Poängen i hela berättelsen är dock att jag är lycklig att jag jobbar. Det är nog inget friskhetstecken, men så är det. Magnus ska åka med glina till Universeum idag och det är för all del roligt men jag har precis fått nog av Jul, helger, lov, ledigheter, tråkig mat och en armada tonåringar som med sina hormonstormar gör livet till en kaosartad upplevelse. Jag satt inne på mitt tysta mörka kontor, lyssnade på vackra kärlekssånger som jag fått i julklapp från älsklingen och tackade livet och universumet att jag har ett jobb dit jag kan åka när hemmet blir en alltför tumultartad plats att befinna sig på, eller i. Samt att jag är snart 50 bast och slipper kärlekens plågsamma framfart. I o f s har mina hormoner också fått spader men jag inbillar mig att det går att hantera.

Jag har en paus i firandet, 3 dagar. Sen är det dags för nästa prövning. Nästa anstormning av vänner och diverse annat löst folk (;)), nästa mathandling och matlagning, trycka in alla i soffor och på madrasser, fira ytterligare 2 födelsedagsbarn….mm mm mm Vi ska ha fyrverkerier och flamberat oxfilé och huset fullt med folk. Men just nu har jag paus. Jag sitter som tjuren Ferdinand på mitt kontor, jag luktar på mina vackra doftljus – och jag är sååååå lycklig.  

Jaha, då har vår lilla fjortis blivit 15. Hon önskade sig en häst eller en dator, och så här blev hennes firande:

Dags att komma upp och börja leta.

Första ledtråden skulle vara på bron, men det har ju snöat hela natten!

Det var en dator, och efter alla ledtrådarna fanns den i hennes eget rum

Kram min nya fina dator!

Fler paket och fika.

Alex och Tina tar tårta.

Magnus och Samuel tar en bit också.

Det snöade ymnigt hela morgonen. Vi kollade på Full frys och tog det lugnt. Helt plötsligt säger Zache: ”Klockan är kvart i tolv!”

”Vad!!” skriker Tina. ”Tåget går klockan 12!” Jag sprang och drog upp Magnus som körde i ilfart till Borås (och det var HALT!!) men de kom någon minut för sent. Så de fortsatte mot Herrljunga. De hann med blotta förskräckelsen. Glina hann inte ens säga hej då till Tina Hon bara slängde sig in i bilen

Nu är det snart dags för mig att skjutsa Alex och Vera till stan för en romantisk middag på Thai restaurangen. Sen ska jag hämta vid 10-tiden. Hoppas att väglaget är lite bättre. Det har varit en brokig och spännande helg och nu är det snart dags att jobba. Men det blir Nyårsfirande också, det ser jag fram emot. Vera fyller den 11 januari (också 15) så henne ska vi fira innan hon åker hem den 3. Samuel fyller 21 den 6 januari. Och sen är liver förhoppningsvis tillbaka i sina lugna, billiga gängor…

Tina drog ut alla sina syskon och byggde snölyktor. Vera ville inte gå ut, hon tyckte att det var för kallt – plus 2 grader! Lyktorna blev superfina och lyste sedan upp trädgården på julaftons kvällen. Dessutom blev det en liten snögubbe på vår trappa.

Vilken söt eller hur?

Alex slappade på soffan iklädd ”julkläder” och käkande julgodis.

Maten är serverad. Vera och Samuel tar för sig.

Här tar jag för mig av den goda maten. På menyn stod i år alltså förutom den klassiska svenska maten även tjeckisk potatissallad och panerad karp.

Cesca tar mat.

Alla klappar…

TomTina delar ut klappar

Vera har fått klappar.

Jag har tydligen också varit snäll.

Och till slut 2 av mina klappar som jag älskade:

Mammas slantar står det på den handgjorda sparbössan av återvunnet Pringles-paket. Äkta Fnyz

En underbar ring från älsklingen.

När vi stack ut näsan i morse har det kommit ytterligare 10 cm snö. Vi sopade fram bilen och drog till stan för att komma till Willys direkt när dom öppnar klockan 8 på morgonen. Vi anlände på pricken och hör och häpna, det var ändå massor av folk i farten redan. De flesta kom på samma goda idé som vi.

Jag hittade julmusik. När vi klev in genom dörren så hördes julsånger strömma ut från högtalarna. Jag tänkte i mitt stilla sinne – har de inga skivor att sälja så går jag och pillar ut den de har i musikanläggningen. Cesca var med på kuppen. Men den behövdes inte.

Idag kommer Tina. Hon ringde igår, helt förtvivlad. Hennes ”nya” bil är sönder och verkstan kan inte hitta felet. Så hon är utan bil hela julen. Vi beställde tågbiljetter med detsamma men faktum kvarstår – det kommer kosta henne skjortan – igen. Det är så himla dumt – de som inga pengar har och måste köpa begagnade bilar måste sen laga skiten för massor av pengar. De som har pengar till en ny bil behöver inte bekosta den alls efteråt…rättvist som det mesta här i världen.

Vi har också köpt en karp – igen. Magnus gör så gott som varje år tappra försök att skaffa mig en karp. Hittills har de alla avlidit innan vi kunde inmundiga dem. För ett par år sen hade vi en stackare halvlevande i en vit plastbalja. På morgonen hörs ett vrål från badrummet: ”Morsen, varför ligger det en dö torsk i baljan??!!” Alex, min halvtjeckiske son, ser inte skillnad på karp och torsk Det året fick karpen återförenas med naturen i Häggån. I år hann vi ta reda på den. Han levde efter ankomsten hem men bara ”just”. Magnus gjorde portioner av den och nu väntar den på att bli panerad och stekt i det fullkomligt fullsmockade kylskåpet.  Lite kul är det allt, både svensk och tjeckisk jul blir det i år.

Nu står lillan och blandar ihop chokladsmet. Zache vill hjälpa till men Terry är inte så förtjust i idén.

Till sist bara en bild på årets pepparkakshus. De brukar ha diverse former och färger men detta är faktiskt riktigt tjusigt

Fortsättning följer

Troligen är det en sak som fattas mig i detta nu. Julmusik. Jag är väldigt förtjust i julsånger av alla de slag och dessa kan man ju bara spela under julgelgen. Inget kul annars liksom. Men jag har förlagt min bästa julsångsskiva!! Jag har letat överallt, även i gamla avlagda cd spelare, men den är väck. Ingen julstämning utan julmusik ju! Imorgon bitti ska Magnus och jag styra kosan till Willys tidigt som attans för att slippa värsta matshoppingsruschen. Och jag hoppas innerligt att de har julmusik på Willys. Annars blir det en musiklös jul och det är inte bra.

Hur som helst så är faktiskt resten av attributen på plats. Vi har och kommer att ha vit jul. Jag minns inte ens sist vi hade det. Inte medan vi har bott här i huset, och inte på Sjöbo innan dess, och inte i Frankrike dessförinnan heller. Så någonstans i början av 2000-talet troligen. Det är snö och frost på träden, minusgrader och det snöar i detta nu. Helt underbart. Francesca och jag turas om att kika ut genom fönstret och brista ut i jubel. En riktig härlig vit jul.

Ikväll vankas det ostbricka. Det är liksom sista kvällen före den härliga långledigheten för Magnus och då blir det festligt för mig med. Jag inhandlade ostar och kex och röda päron tidigare idag. Både vi och glina älskar ostbricka. Och imorgon kommer Tina, den sista julgästen, och då har vi förhoppningsvis alla förberedelserna klara. Städningen tog jag idag. Så nu är det verkligen bara sista handen vid som ska läggas

Med önskan om en underbar kärleksfull vit jul alla mina vänner, ifall jag inte hinner skriva mer dessa dagar

Jag fattar inte vad jag har gjort julen. Något måste det vara. Jag har då hittills inte upplevt en enda friktionsfri jul. I år tänkte jag strunta i alla trubbel och bara njuta av att vara ledig och ha en massa ungar i huset. Det visade sig att det inte skulle bli fullt så enkelt…

Alex som var störtförtjust i Vera såg så fram emot att hon skulle komma redan över jul. Han köpte ett guldsmycke till henne i julklapp och idag följde han med till stan bara för att köpa vita och brandgula rosor…Vera ser distanserad ut. Dessutom berättar hon öppet för mig om sina bekymmer med andra killar och sin före detta pojkvän. Alex blev naturligtvis inte så glad – man vad kan man förvänta sig av en 14-årig tjej på 100 mils avstånd??

Med sonen deppande hemma åkte jag till stan med min man för att kolla på hans hockeymatch. Vi skulle plocka upp Samuel före matchen, men så klart så hade de två bestämt en urkorkad plats att träffas på. Samuel trodde att det var på ett ställe, Magnus på ett annat. Vi åkte till ishallen – och Samuel blev skitsur för han hade väntat på det stället han trodde att det det var under den senaste halvtimmen. Det ska tilläggas att det var -10 vilket i Borås är SKITKALLT!  Jag skrev ett sms – gå in på en bar eller en pizzeria, vi hämtar dig efter matchen!

Deppig Alex, sur Samuel (och Magnus som måste jobba 2 dagar till) – underbart eller hur? Dessutom var vi på badhuset idag och Zache höll på att drunkna i badet – eftersom han inte kan simma men är dum nog att ställa sig på djupet. Jag fick tag på honom och då spydde han i bassängen. Sen tog vi en tur till Knalle för att köpa ett par skor till Zache och ett par till Cesca. Och hör och häpna – även där inträder det tidigare omskrivna kylskåpsfenomenet!!! Cesca går en runda i affären och utbrister sedan MITT I tusentals skopar: ”De har ingenting!!!!” Nähä, är det jag eller hon som lider av hallucinationer!!?? 

Någonting är det – julen gillar inte mig trots att jag älskar den. Olycklig kärlek helt enkelt, men det är jag ju van vid…Och så kämpar vi alla för att bryta förbannelsen. Än är vi inte knäckta. Inte jag i alla fall. Imorgon ska vi till stan och shoppalite till, och se om vi kan vända julen till att gilla oss. Om inte så åker vi hem och bakar och putsar och fejar….Nåt år måste det väl vända, eller?

I fredags var det så dags för julavslutning i kyrkan. Det var som vanligt roligt, och mysigt, och högtidligt. Tyvärr blir det inga bra bilder i en mörk kyrka. Men jag har tagit en bild på Zache i förväg för säkerhets skull. Han var nämligen den ende som sjöng ett solo-nummer: Tre pepparkaksgubbar. Han bugade och skördade som vanligt stående ovationer

Idag kom lillan. Jag skulle hämta henne i Göteborg men bussen var superförsenad. Jag stack till Nordstan. Där var det så klart miliarder folk. Egentligen tänkte jag köpa röda solglasögon med Cubic Zirconia till mina röda örhängen och hårspännet, det hade varit snyggt! Men det ska inte handlas några solglasögon venkan före julafton, det fanns inga alls. Så röda solglasögon får vänta. Men jag hinner säkert glömma dem till sommaren kommer.

Vera kom till slut och vi åkte hem med hennes supertunga väska, packad med rom, korvar, bröd och en hemlig låda. Vi plockade upp allt i köket. Och titta vad som fanns i lådan:

Ja, tjeckiska julkakor!! Jag har inte ätit sådana under de senaste 20 åren. Dels är de pilliga att göra, dels finns inte alla ingredienserna i Sverige – och det är svårt att hålla kvar gamla traditioner när man måste hålla sig till nya också….Men nu har min moster bakat och skickat en hel låda kakor till mig.  Jag var hur lycklig som helst vid blotta åsynen

Sen satt vi bara och julmyste vid TVn. Tror att Vera var mest chockad av vår ”Sprakande eld” DVD Jo, det är en dvd som visar sprakande eld i tvn. Som tillvala vinns det julmusik,  men annars ser det ut som öppna spisen Det mesta är alltså konstgjort hos oss: från plastgran till låtsas eld. Men mina amaryllisar är i alla fall äkta:

Imorgon ska jag åka till stan med Zache. Vi ska simma en sväng, sen åker vi till Knalle och inhandlar nya vinterskor… Och på  kvällen ska jag följa med Magnus till hans hockey-bockey match. Alla vill att jag ska se deras prestationer -  som ofta består i att jaga en boll på en plan med hjälp av diverse klubbor….men vad gör man inte för sina nära och kära