Alex

Barn växer upp så snabbt – och blir helt andra människor än man kan ha trott emellanåt. Men alltid helt egna och unika.

 

Alexander var en liten fetknopp direkt när han föddes, vägde nästan 4 kilo och det var en förlossning som jag inte önskar min värsta fiende. Jag blev av barnmorskan tillsagd att föda liggande på sidan trots att jag helst hade velat stå på alla fyra på golvet. När han föddes lyfte barnmorskan upp honom och sa:

”Du har allt sett till att lägga på dig, du!” och la honom på min mage. Han var missnöjd med färden ut i livet och gav oss besked om detta genom att skrika som en stucken kulting. Trots en sprucken livmoderhals och diverse andra komplikationer tyckte jag att det var störtkul att ha fått en son – efter 2 flickor.

 

Han fortsatte som han påbörjade och vid halvårsåldern var hans viktkurva långt utanför mallarna på BVC. Men det gick över, det brukar det göra när de börjar gå och springa.

 

När Alex började i skolan tyckte han att det var ren tortyr. Första dagen på vägen hem frågade han mig hur länge han måste gå där. När jag upplyste honom om att minst 9 år trodde jag att kisen skulle svimma på fläcken. Han blev blek som ett lakan och utropade med fasa i rösten: ”I nie år!!! Herregud!”

Hans skolgång var inte utan problem. Han ville inte sitta stilla, han hade prestationsångest och när fröken ville att han skulle göra något som han inte hade lust med satte han sig helt sonika under skolbänken.

 

I sexan hade Alexander IG i de flesta ämnen. För intelligent för sitt eget bästa – skolan var trist. Vi sålde huset och flyttade till Frankrike där han tvingades gå i franska skolan. Där man bara pratar franska på lektionerna. Där han kunde engelska bättre än alla lärarna men fick aldrig använda den. I agendan skrev han på svenska:”Idag ska vi träna dom jä..a verben igen!” Han blev retad för sina tjocka vinterskor och brist på språkkunskap.

 

När vi kom tillbaka från Frankrike började han om i sjuan. Han älskade skolan. Han pluggade som aldrig förr och blev med sin öppenhet, sin empatiska förmåga och sitt varma hjärta den absolut populäraste eleven bland både lärare och elever. När han gick ut nian fick han bära den svenska fanan och på hans betyg fanns 14 stycken MVG. Som hans storasyster Hanna.

Förra året tillbringade min lille fetknopp i Ohio och fick klara sig själv bäst det gick. Hans engelska var fortfarande bäst i klassen trots att han var i en amerikansk skola. Han har fått goda vänner som var svåra att lämna och en extra familj over there.

 

Barnen växer upp fortare än man tror och vad det blir innan det är färdigt det kan man aldrig avgöra i förväg. Så när fröken ringer och klagar på Zacharias vill jag bara säga – ta det med ro, det kommer allt bli bra till slut.

 

Han var en stor liten bäbis

En bild från BB där Alex ligger på min mage. Så här fet var han redan vid ankomsten. Barnmorska lyfte upp honom efter förlossningen (som var det närmaste en mardröm man kan komma) och konstaterade:

”Du har då sett till att lägga på dig!”

Flickorna tar hand om lillebror Alex. Jo, det är en kille. Han som numera proklamerar att ”real men wear pink”

Vi tar hand om varandra:

Alex och lillebrorZache har slocknat i fåtöljen.

Här hade pixisarna kommit väl till pass.

Puss, mamma

The man, the myth, the concept

 

På studsmattan som var orsaken till alla ryggmärgsprov.

I Ohio på altanen. Juni 2008.

Med sina värdföräldrar i Ohio.

Alex och Magnus kompis Netty i Ohio.