Jag har nog aldrig tänkt på det på det sättet men alla sjukdomar består av olika stadier. Bortsett från de rent medicinska stadierna så kan man även dela in själva sjukdomsperioden i olika delar. Ungefärlig vetenskaplig beteckning på dessa skulle då vara grönjävlig, grönjävligare, grönjävligast. Enligt mina tidigare obehagliga erfarenheter har jag nu kommit in i det sista och värsta stadiet. Man är fortfarande alldeles för klen men börjar nu se allt i svart. Hela kroppen gör ont av det långa sängliggandet men att vara uppe är det ännu inte att tänka på. Man ser hur andra i familjen tycker att man är bara till besvär (och somliga uttrycker det rakt ut), får dessutom dåligt samvete och skuldkänslor för att man har återigen lyckats med den ädla konsten att ådra sig nån otrevlig bacillusk, och man vill till slut bara gråta i ren förtvivlan. ”Jag blir aldrig frisk igen,” misströstar man i tanken.
Jag har bläddrat igenom en nyinkommen katalog från bonprix. Precis min stil på kläderna. Vackra, eleganta, kvinnliga kläder som vågar vara lite mer än det vanliga svenska lagom-stuket i brungrå jersey. Jag bläddrade och bläddrade och blev mer och mer ledsen för var sida. Alla modellerna är som vanligt vackra smala töser i Cescas ålder. Jag kommer inte se klok ut om jag drar på mig saker som jag vet skulle ha passat så fint för 20 år sen…..
Jag har nu hållit mitt nyårslöfte i snart 11 av de 12 månaderna jag hade föresatt mig. Resultatet uteblev trots min envishet och nästan felfri GI-diet. Jag kan inte bli smal igen. Min kropp har sagt ifrån. Så i ren förtvivlan över de vackra kläderna som jag aldrig kommer kunna ha satte jag i mig en hel påse Lindorfs chokladpraliner. Då jag inte ätit kolhydrater på nästan ett år smakade det dels förfärligt sött, dels fick jag kramp i magen direkt. Men vad spelar det för roll?!! Lite mer ont här eller lite mer fett där, vad spelar någonting egentligen för roll? Vem sjutton bryr sig? tänker jag med självömkan och öppnar en till stor söt pralin.
Jodå, nog är det det sista förtvivlade stadiet alltid.
Jag har också titta på Bonprix och visst passar du i de kläderna! Absolut! Skit i modellerna, ta en storlek större och se i spegeln vem du är ! DU ÄR FANTASTISK! KRAM Cissi
Tack gumman, önskar att jag kunde se det….just nu känns det bara trist
Kramar på dig min goa vän.
Krya på dig är alltid lätt att säga när man själv inte är sjuk. Men du kan få en varm tanke istället, och några ord.
För när det gäller kläder och klädsmak, så är det hur man klär sig som ger lite extra..inte märket. Så klä dig sensuellt kvinnligt och må bra av det. För allt som tillför något bra, en känsla, kanske se en uppskattning i ögonvrån. Allt sånt är nyttigt för både kropp och själ.
Så plocka i hop din härliga klädsmak från olika håll, och njuta av att kläder kan återspegla lite hur man känner sig, och en retsam, sensuell känsla är rätt, även när man är dålig, och kraftlös…Blunda och dröm…för ingen kan ta ifrån en ens tankar, funderingar…..
Ja, det är så sant, en tanke kan ingen ta ifrån en
Så om jag tänker att jag ser ut som Angelina Jolie så gör jag ju det xD i tanken i alla fall.
Ja det sensuella, kvinnliga som kan ge puls hos en Man. Är nog helheten, inte så mycket hur hon ser ut..lite kilo upp eller ner. Utan känslan, av att hon är sensuell, sexig. Och det beror nog på det som finns inombords, mentalt, att hon vågar slappna av och låta det komma fram. För kläder blir på något sätt det där extra som ger känslan mera ”tryck”.
Är nog det där gamla, att bli sedd för den man är, inte vad omgivningen kanske förväntar sig. Utan att våga leva, njuta och må bra helt enkelt. För det var nog tanken med livet.