Symptom

Cesca och jag har drabbats av samma eländiga virus, det beryktade, ökända och fruktade svininfluensaviruset. Vi ligger isolerade hemma på övervåningen och uppvisar lite olika symptom. Cesca har inte längre någon feber. Däremot är hon oerhört ljus -och ljudkänslig. Hon skriker så fort någon gluttar lite på rullgardinerna eller viskar i samma rum. Hon har huvudvärk och hon sover 20 av dygnets alla timmar.

Jag tvingas alltså nu ligga som en ljusskygg råtta i ett mörkt rum och jag får inte låta. Jag har mer feber, värk i kroppen och svårt att andas. Inatt tillstötte ett annat symptom – svullna läppar. Troligen är jag nu så uttorkad av febern att munnen svullnar och spricker. Vem behöver Botox när det finns svininfluensa? Angelina Jolie, släng dig i väggen. T o m Mick Jagger skulle bli grön av avund. Problemet är dock att läpparna spricker och det är mindre roligt. Supertjocka spruckna läppar, håret ligger i feta slingor på kudden, man är vit i fejset som en geisha – ja, you´ve got the picture. Ingen vacker syn alltså.

Igår började Zache uppvisa symptom han med. Hosta. Det är det jag är mest rädd för, att han ska få det på lluftvägarna eftersom han har astma. Jag frågade honom när han stack in sitt lilla huvud i vår mörklagda grotta hur han kände sig.

”Jo, det känns som om någon spelar maraccas i min bröstkorg,” sa han med eftertanke. Och trots elände, värk och feber kunde vi inte annat än brista ut i gapskratt. Kanske skulle han bli författare ändå, så bra som han kan uttrycka sig den lille sötnosen. Kreativt skrivande, det är nog hans framtid