JO anmälan

Då har jag återigen blivit JO anmäld av en tidigare klient som anser att jag borde ha beviljat honom försörjningsstöd trots att han inte har den minsta intention att försöka försörja sig själv. Ibland undrar jag varför man väljer ett yrke där man med jämna mellanrum blir JO anmäld, hotad, bespottad och utskälld. Likaväl som jag undrar hur det kommer sig att svenska samhället har lyckats så väl i att inpränta sina medborgare alla deras rättigheter men misslyckats så kardinalt med att få dem att förstå att det i ett civiliserat samhälle förekommer också regler och skyldigheter, egenansvar och gemensamt ansvar? Hur det kommer sig att det är somliga svenskar som utan att blinka missar ett flygplan i Kina (eftersom de var för upptagna med att leta en kinesisk fru och dricka öl i baren) och sedan påbörjar en rättsprocess mot KLM som vägrar flyga dem tillbaka till Sverige gratis? O nej, jag drar inte alls alla över samma kam, väl medveten om att merparten av mina medmedborgare sköter sig alldeles ypperligt och inte skulle komma på tanken – men det är ändå skumt att en del inte bara kommer på tanken utan driver den utan minsta tveksamhet. Deras rättighet….

Debatten är gammal som gatan. Har vi mänskliga rättigheter utan egenansvar? Verkligen? Ska skattepengar bekosta dem som hyser inga tvivel om att det är just det de är till för? Har deras föräldrar lärt dem detta resonemang eller är det samhället i största allmänhet?

Det kanske är så – vi ska ta ansvar för dem som inte vill eller inte har förmågan. Men om de flesta av oss tycker att vi inte vill det så gäller väl ändå majoritetsbeslut, oavsett vad man anser om dem?

Nåväl, jag vet att jag inte har begått några olagligheter och dessutom bemött klienten med respekt och förståelse – vilket inte var ömsesidigt. Så nu är det bara invänta vad JO har att säga om den saken. Men det kan inte hjälpas – en JO anmälan var inte det jag hade tänkt mig som en start på en skön helg.