Efter 2 år på en bloggsida har jag bestämt mig för att börja om på nytt. Från scratch så att säga. Vända blad och börja pränta små roliga, sorgliga eller tankfulla ord på en ny sida. Få kommentarer från nya medmänniskor. Få nya infallsvinklar.
Och kanske insåg jag att jag har lämnat ut min bloggadress till somliga som jag mycket hellre borde ha låtit bli. Men vad vet man väl i förväg? Efterklokhet är en exakt vetenskap.
Jag befinner mig i gränslandet mellan det gamla och det nya. Jag måste lära mig nya funktioner och få till en sida som är personlig, min egen liksom, med begränsade medel och helt obeffintlig kunskap om datavärlden. Men värre har jag gett mig in på och klarat biffen. Både när det gäller jobb och privatliv. Det kanske tar några inlägg innan jag har kläm på allt men skam den som ger sig. Dessutom har jag nyligen införskaffat en tjusig laptop som är bara min egen och en datahörna som ingen får göra intrång i. Förutsättningarna är strålande.
Enda gruset i maskineriet är tidsbristen. Jobb, hus, barn – livet susar i 140 knyck. Men som en god vän till mig brukar säga. ”Chocolat (hans smeknamn pour moi), saktar man farten så får man tid att känna efter. Och det är inte säkert att det är av godo.”
Så sant.
Nä men hejsan… Jag är läst upp mig och är uppdaterarad: Så söt hon är, ditt barnbarn!
Kul att få ”flyttkort” även om det bara är inom cyberrymden, vilket ändå antyder att området är rätt stort…
Kanske borde jag också dra mina bopålar åt detta hållet… Har själv en känsla av att vara smått förföljd av k.exet. Vet ju att han har adressen till mc…. – känner att jag bör undvika namnet för att inte bli hittad om man söker via google. Du får berätta om nya sidans funktioner så ska jag ta ställning till om jag flyttar med. Kan man tex skriva privata e-mail via sidan eller är man/vi hänvisade till den väldigt privata e-posten?
Ha det gott och må bra på nya adressen – jag kommer att hälsa på!